Jag kallade Honom en lurikar, men han gick bort utan att såga ett ord lill os. Tant Dile ly hwad du ser blek ut och hwad war det för en löjlig idee att blifwa ensam hemma, iftålle för att resa med wår moder. Om ett mid: dagssällskap blow är näget ledsamt, få är det dock bätire än ingenting. Nu flår klockan, swarade Millicent, oc det är tid för er, gossar, att gå till sängs. Godnatt. Mr Atchie Etuart gid nedåt den gräsbelagda gången med strålande ögon och et wers af famma ballad på lapparna. Han lutade fig emot porten för att se upp till de fövfter hwarur ljuset strålade, och hoppet lyste i hans fjäl. Nåffa morgon follo solstrålarna wärmande in genom fönstret i Millicents rum, men jon aktade ide derpå, de woro blott en swag bild af den sol, fom gått upp, för att smälta bort isen kring hennes hjerta. Hon böjde fig öfwer ett litet bord, som stod wid fönstret och på Mivils fet låg hwad Carl skulle hafwa kallar en was lemine. Tårarne fom stego upp i hennes öd gon dlefwo ide längre underirycfsa af stoltbet och sjelfförebråelse, de föllo mildt på den gam la och den nya walentine. Hon kände fig få lycklig, att hon blott förmådde trycka händerna mot sitt hjerta och säga: Jag sörtjenar det ic: fe, nej, jag förtjenar det ide, under det hon , j till swar skref det enda ord, fom har bad om, ordet, fom. Det fanns då en, fom behöfde benne, en fom skulle blifwa lycklig genom art ega henne, frams förallt en fom älskade henne och fom hon ål: skade tillbaka. Nere i byn Reg röken uppifrån de många hyddorna, od kyrktornet höjde sig öfwer dem i in högtidlig ftorbet, men ett uaderligt ljus has de gätt upp öfwer werlden och fjalfiva hyde dorna strälade i detsamma. De nakna träden woro ej längre afskräckande, de jå bruna blas den ej längre melankoliska, de woro alla blott delar af ett och samma förtrollande hela. Sir Georg Rochelle stod wid fönstrer ihwars dagsrummet samma afton och säg Archie Stuart i buskaget med Millicent han kall. de på fin hustru för att hon också skulle fe der. Jag trodde fullt och sast att hon blott to fetterade med bhonom, fade fir Georg men nu år bet alwar, ide san? Lady Nockelle fåg Arcbie Suart böja fig, för att draga Millicents fhawltåtare om hen. ne; don log och sade: 7GÅ bort, fule du tyce a om att få der blifwa dekikad! Nej, hår är utet kokeneri, gif Gud d:ott alt de må blifwa å lyckliga fom wi äro.