ynu stolen I först begagna den och sedan skall den komma iillbaka efter oss. oc Bs Archibald Stuart Meg upp, ett ögonblidfjyns tes han: wara uweksam, hans hjerta fände tig sammanpressadt wid tanken på den köld, som inträdt mellan honom och Millicent. Det be? höfde ju ide wara få, han såg på henne och önskade taga hennes hand, fom han brukat gör ra. Hon kunde hafwa låst denna önskan i hans ögon, men måhändajwågade hon ide en gång fe på hang ansigte. De werlade blott en Fall, höflig helsning! och han gick bort. Millicent märkie först nu, att lady Rochelle betraktade henne med en förundrad och missnöjd blick. Men Milly du är jn ännu ide klädd, met du hur fent det år? Ajyt låt mig slippa detta fållffap, fade Milly, jay will helst blifva hemma. Blifwa hemma, — ide resa med — men min fåra Milly, det fan jag ide tilläta. Xg det fan du, det har aldrig warit min mening att refa med, jag hatar dem — Swilfa dem 2 Middagsfällffaperna. Lady Rochelle drog eftertänksamt fin hwita handske vå. Georg, ropade hou, Milly få ger att hon ide will resa med. Baronen fom in och Millicent Höll begge hån: derna framför fig, liksom får att wärja fig mot hans inwåndningar. Du beukade att småt lexa upp mig för det att jag war få fåll skapsijuk, låt mig nu wara enfam, jag år trött Sir Georg såg på henne, drog på skuldror-. na, bjöd sin hustru armen och de refte bort. Nu war hon då slutligen ensam, elden i fas minen winkade henne till fig, men den buket af snöblommor, Archie Stuart hade fört met fig dit, hängde med hufwudert och winnade