Helsingborgs-Posten – 25 november 1864, sida 3

Hon gick bort till bordet oh tog de halfw issnade snöblommorna i handen, men tittförje af en eller annan tankecombination, kastade hon dem åter från sig och betäckte anfigtet med bår da händerna. Det är försent, det år föfrent, jag har äls skat Honom hela tiden, men jag ålffave mig sielf högre. Det hade kostat henne fem år att få detta klart för sig oc förr ån i afton hade hon al drig tillstått det för fig sjelf. Hon skulle fans ske äfwen nu hafwa tagit bekännelsen tillbaka, om det hade warit mojligt. Hon lom snart återj till fig sjelf och påtog fig åter något af den kungliga mine, med hwilken hon förr Have fett ner på Archie Stuart. Då hon gick förbi pis anot, flog hon an ett par tangenter; tonerna formerade fig till en melodi och till flut till accompagnementet till en gammal skotsk ballad: DHouglad älsklig och fm. Strtax efter började hon att fakta sjunga ors den och i dem förswunno tankarna om det uu warande ögonblicket och den tillstundande nats ten, En skugga från dörren aflecknade fig vå den motstående wäggen, men hon fåg den ide oc den förswann med de fifta bortdöende tonerna af fången. Då hördes ljudet af fotsteg i trops pan och gossarna rusade in för att berätta tante Milly fina äfwnetyr, i det en hwar af dem gjorde sitt bästa för att öfwerrösta den andra. Uj! jag wann en violin! roppade Carl en kostar wisserligen blott fer pence, men den finnes godt ljud i den; jag sknlle hafwa spelal bela trappan uppföre, menu mr Smart wille ide tillåta det derföre att du jjöng. Han Iyg nade wid dörren och fid oss att wara tysta