— Hos Ned. har prats begärts för följande: Då jag i dessa dagar med min familj lemnar Helsingborg för att fäfsta mina bopålar i Köpenhamn och sålunda, ehuru t. .m., bibehällande mitt Kontor här på platsen, frän denna stund måste betrakta mig som icke längre Helsingborgare i ordets strängare mening, Qiu håller jag 24 få på derta sutt med nagra enkla ord taga afsked af min gamla fädernestad och de många af mina wånner, hwilla jag icke jar tillfälle att personligen gifwa ett haudslag till Farwäl. — Under den tid af 25 är, som jag warit borgare inom detta samhälle, har jag mottagit mångfaldiga och stora bewis på mina meddorgares tillit. Det är min förtröstan, att man, med någon owäld bedömande åtminstone mina bemödanden, stall göra mig demw.rättwifan att erkänna, det jag aldrig swigtat i mint nit att rättfärdiggöra detta förtroende, samt att jag willigt offrat Hela min ringa förmåga för winnande of alla fädaua fördelar för Helsingborgs samhälle, hwilka woro möjliga att erhålla. Wi befunno oss ännu för endast 10 år fer dan i ett stadium, fom torde rättast funna kallas: de fromma önttningatnes: — nap: past någon af oss alla. trodde wäl då, att Hven ne af wåra mest brinnande lifsfrågor fiulle inom så kort tid wara sitt uppfyllande nåra. Mit dessa resultater icke blifwit uppuådde ntan många swårigheter, är ganska wisst, men för winnande af stora ändamal äro strider och brytningar onndwikliga, ofta nödwändiga. Jag fer utan förtrytelse tillbafa på de samma; i detta ögonblick är hos mig den öfwerwägande fänslan endast glädje öfver att Heisingborg nu lyckligt öfwerwunnit de hinder, fom tiotals ställde fig i wägen för dessa billiga anspråk och dessa lifliga önstningar, och denna glädje skall hos mig icke ens grumlas genom tanten på den sällsamma ödets stickelfe, tom förmenat nig att här vyjuta frukterna of de mödor, i hwilka jag dock äfwen tagit någon del. — Jag Hade önskat, att förhållanden, hwilka jag ogerna berör, men hwilka ftå i närmaste sammanhang med mitt beslut att förändra wistelseort, aldrig hade funnits till, men medwetandet att alltid, få långt mina krafter räckte till, hafwa sött werfa för allmänt wäl, skall gifwa mig styrka att fördraga hwad i desfa förhållanden någon gång fan ha legat bittert för ett känsligt finne. Jag har redan erkänt, satt, wid allmänna frågors behandling och öfwerhufwud taget wid alla för: arbeten för strörre ändamål, strider och meninges olitheter äro oundwilliga, och det är en allmän erfarenhet, att den offentlige mannen derwidlag lätt utsätter fig för ensidiga domar och för en afwoghet, fom mången gång af ganska litet fan ftegras till persoulig fiendskap och urarta till förföljelse. Jag stall ide uttala mig hår dare häröfwer, ån jag för hwarje redlig man fan förswara, jag skall få äimycket miudre göra detta, som jag å andra sidan haft till min tröjt och mitt stöd många och äfwen högt uttalade sympathier inom detta samhälle. Det är icke sympathiernas fel, det är så werldens gäng, att de icke ensamma förmå att göra ondt godt igen, eller att undanrödja följderna? of en ton—— — — LL — —— — — RI TINA . VR FIN LST