Helsingborgs-Posten – 25 november 1864, sida 2

slyrka hon kände i hwarje af sitt hjertas slag; till och med för den kunde hon icke öfwergifwa de lockelser, som winkade till henne ur fjerran med sin ljufwa bedöfwande musik. Nej, Archie Stuart — nej! Låt sommar och winter, snö och solsken fara dig förbi, skär bort fem år från Tidens, den gam le mannens lif. Han war gråhårad då wi woro barn, de fem åren hafwa förändrat of, men icke honom, Millicent Rochelle hade efter denna långa mellantid åter kommit på besök i fin broders hus. Hon hade alleredan warit der några weckor, det war åter S:t Balentines afton, hon fatt på sin gamla platå framför eldstaden och Archie Stuart midt emot henne; de hade blott wexlat några få ord med hwarandrali en fråm mande och firatlig ton och Han talade nu ide med henne. Han war sys sselsatt med gossarna Carl och Berthie, som under tiden skjutit raskt i wådret, hwilka han skulle taga med sig till ett förlustelseställe, isynnerhet inrättadt för få: dana dellagare, och dessa sutto mycke oroliga på fina stolar, i det de ömfom påminte mr Stuart att de woro färdiga, ömsom kifwade med hwarandra. Berthie hade nemligen wår gat att omnämna ordet Balentine, i anledning hwaraf Carl blef blossande röd och harms jen utbröt: Slavverjt Balentine år blott för flickor; jag kunde wisserligen hafwa lust att sända en, men att få mig en tillsänd — nej, jag stulle icke taga emot den. Men du wet dock sjelf Carl, fortfor Berthie, atr du förra året — Mr Carl stack händerna fickorna, fåg fint