Helsingborgs-Posten – 23 november 1864, sida 2

broar, der sådana behösfvas, till stenmurar och alla andra ställen, der den kan ersätta virke. Vid väglagning kan stenen äfven med fördel användas och fint sönderslagen bildar den ett förtråffligt väglagningsämne. Bitarne höra kunna gå genom 1 3 tums jernring. Användandet af sådan sten blir ofta billigare än alt köra dåligt grus på långa afstånd. Innan stenen eller gruset lägges på vägen, bör, då vägen är djup, den lösa jorden borttagas. Detta bör i de flesta fall kunna ske utan synnerlig kostnad, då den har ett gödselvärde som i de flesta fall betalar arbetet. Om detta icke sker, blir följden vanligen, att den fina jorden eller dyn inom kort återkommer till ytan, sedan de påkörda stenarne genom vagnarnes tyngd blifvit pressad till den gamla botten. Om åter den lösa massan borttages och man tillser att botten är jemn, så att vattnet kan afrinna och gruset eller stenarne laggas direkte på den fasta vägen, så är vida mindre massa tillräcklig för bildandet af en farbar väg. Om tillgång finnes på mindre sten, är särdeles tjenligt, att, sedan den lösa massan är borttagen, använda denna till ett 4 a 2 fots tjockt nederlag för gruset. Detta underlag bör läggas jemnt och det bör noga tillses, alt : inga större stenar slnnas, som äro högre än hela bädden, hvil ken derigenom blir skadad. Vägen kommer på detta sätt att hvila på en rosle, som medgilver vattnets hastiga bortrinnande och i afrinnande och i afseende på vägen molsvarar hvad täckdikena äro för åkern. Väg-smuts, uppkastad dikesjord, från slätten samlad qveke m. m. samlas nu i högar i närheten af gödsel-brunnen, omstickas och blandas sedermera med den kalk, som under vintern anskaffas och bildar ett förtraffligt ämne till uppsamlande af den flytande spillningen, till latrintädor m. m. hvaraf en värdefull oxtragödsel beredes för så väl rotfrukter som för hvete m. m. Landtmannens ständiga omsorg måste vara alt uppsamla allt, som kan vara af värde för jordbruket. En engelsk uppköpare reser för närvarande omkring i landet för att tillse huruvida icke ladugårdsprodukter kunna i Sverge uppkopas för den engelska marknaden. Detta är en ytterligare väckelse till den svenske jordbrukaren att åstadkomma sådana produkter, som kunna finna afsättning på den stora verldsmarknaden och icke endast i den närmaste småstad. Bedröfligt är alt se utmagrade kreatur, som i massor vräkas bort på vära marknader under det höga priser betalas på verldsmarknaden för samma slags vara, men af bättre beskaffenhet. De låga sädesprisen och de höga priserna ä goda ladugärdsprodukter mana landtbrukaren att bryta med det gamla förfaringssättet, hvars oduglighet genom mångåriga fruktlösa ansträngningar och sörsakelser blifvit tillräckligt ådagalagd och anträda en bana, som erfarenheten visat leda till välstånd och lycka. Vi sluta årets minneslistor med en varm önskan, att ladugårdsskötseln i vårt land måtte under det kommande året komma i åtnjutande af landtmannens uppmärksamhet till den grad, som den förtjener.