Holstein, som skall föra hela Danmark till sin lyckas. Sleswigs öde är ännu icke afgjordt, den swåraste uppgiften återstår för de matter, fom eröfrat och befriat det, och wi funna äns nu ega något Hopp om att frälsa det danska folkets integritet, om wi söka en förnuftig gräns för wåra önskningar oc belämpa det farliga fantomet of en personalunion med ESleswigz undergång. Måtte förtroendet och förtröstan på framtiden icke wara tillintetgjorda. Sorgeåret är slut, det är tid att det allwarliga ars betet börjar. — Hr Professor Hansen gaf i går afton å härwarande teater, såsom det syntes ill pu blikens belåtenhet, en intressant föreställning i Hypuotismen eller den animala magnetismen. Efter en kort historik och uttalande af sin egen tanle i detta ämne, hwiltet han ansåg kunde blifwa till stor nytta i läkarekonsten och derföre förtjenade blifwa allmännare bekant, började han fina experimenter och tycktes få 4 a 5 per: foner insöfde. Dessa blefwo nu wiljolösa red skap i hans hand och åtlydde alla befallningar. Så t. ex. kom han dem att glömma sina namn, en att tro sig wara barnpiga o. s. w. Amnet är i wår tid ännu alltför mycket obekant och omtwistadt, att wi skola wilja tillåta oss derom uttala något omdöme. — Bellag werkställdes i lördags e. m. af kustjergeanten O. Nilsson till sjös på 8 Hel: antare spritwaror. — Förordnad. Jemte det K. Mtit förordnat extra provincialläkaren i Håbo distritt med. licentiaten I. G. Lundgren att tills widare bes strida extra provincialläkaretjensten i Öfweds Klosters distrikt af Malmöhus län, med rättighet att åtnjuta det för nämnde beftällning i stat uppförda arfwode och i öfrigt dermed före nade förmåner, har K. M:t förklarat Honom berättigad att derjemte uppbära den åt extra provincialläkare wilkorligen anslagna töneförs höjning af 500 rdr årligen. — Utnämnd. Konungens Befallningshbaf wande har utnämnt landskontoristen Anders Johan Samuel Hallberg till länsbokhållare och extra ordinarie landskontoristen Henrit Rydberg till landskontorist här i länet. — Allmänua opivionen i fara. Från Malmö skrifwes angående en af hr Roos Dderstädes gifwen reprefentation: J fluticenen af sIrfeus i underjorden inträffade en episod, fom kunde blifwit af farliga följder. Det tog eld i ollmänna opinionen, eller med andra ord den aktris fom föreställde allmänna opinionen, bar en brinnande fackla; i slutscenen kom dens na för nära hufwudklädseln, hwilken fattade eld och i samma ögonblick tappades facklan hwilken blossade starkt upp; detta skeddo under det att scenen war uppfylld af en mängd fruntimmer, hwilka alla woro i kostymer af gaze. Man lyckades dock att släcka elden utan att någon af de öfriga blef antänd; och lyckligtwis blef den som råkade ut för olyckan icke farligt skadad. ÅR war, mul Iroosdom, oaktadt egen far att. blifwa antänd, wisade den wackra krådighet dtt med fina händer släcka den brinnande foiffuven. — Bränwinet. Från Falkenberg skrifwes till N. H. T.: Ett förfärligt slagsmål egde vum