en hög hwit panna, swart hår och kindskägg och ett par grå ögon, hwilkas kloka genomträngande uttryck förmildrades då han talade och ett leende, fom till oh med Millicent må ste medgifwa gjorde honom nästan wacker, VÅmnar ni att ej stanna qwar hår längre 2 frågade mr Stuart, Nej, jag flyttar till staden i nästa weda. Det skall smärta oss mycket, att mista eder få fmart. Mr Stuart fåg vå henne under det Han tas lade, men wände sig nu bort ob klappade Carl på finden. Mäåhända trodde han att den wa ga rodnad, fom wifade fig på hennes ansigte, blott war återskenet af kaminelden, den war måhända också få obetydlig att man ej kunde fästa någon betydelse wid densamma; i hwilz fet fall som helst såg han ut som en, som bar afsskjutit sitt första skost och upptäcker att Han skjutit bom. Sir Georg och lady Rochelle resa wäl ej med till staden? Min broder följet mig naturligtwis, men skall ide nppehälla fig der. Jag tror att lady Rochelle år i barnkammaren, jag skall låta henne weta at ni är hår Hon steg upp för att draga klocksträngen. — Mr Sruart steg också upp, men fyndade alls ide med att hjelpa henne, han önskade fannos likt blott att förändra sin ställning, tv, i det han lade den ena handen på fafelungsgefims jen fade han fort: Nej, gör er intet beswär, jag willingalunda att hon drages från fin sysselsättning. Jag fom blott för att säga er farmål. En känfla, fom Millicent skulle hafwa förs aktat att anse wara wäckt af bedragen wäntan, bemäktigade sig henne wid dessa ord; der stod