Swarjehanda. En tidning fade nyligen: Det är åtffilliga fötter, fom förorsaka italienarne smärta och förargelse: 1) Påfwens fot, fom uu snart börjar blifwa bra; 2) Garibaldis tot, som aldrig tyckes wilja blifwa bra; 3) Den ena foten, med Ywilfeu Victor Emanuel lär stå i grafwen; 4) Den höga fot, på hwilken wid hwarje an: ledning pålagorna ställas; 5) Den goda fot, på hwilfen österrike åter synes stå med Frant: rike och andra stormakter; vd) ändtligen 6) den foten, fom Napoleon en gång har fått fast i Jtalien och ide will draga tillbaka. Med få nn italienska stöfweln kännas något tryckande! — Er originel rättsfråga war för någon tid sedan i England föremål för domstols bes handling. Frågan war: om det är en stads. innewånare tillåtet att hafwa djur, hwiltas larmande är grannskapet till allwarsam olägens het. Hr Abraham styrtte med wittnen, att hans granne hr Minder, hade en tupp, som på 25 minuter gol 150 gånger. Den lärde domar ren fällde det utslag, att den menskliga natus ren ide fan stå ut med ett jå förskräckligt galande och dömde hr Minder att böta en shilling i skadeersättning. Nu frågas: Huru många gånger får en rättskassens tupp gala?