Helsingborgs-Posten – 14 november 1864, sida 3

— Swåra koukurreuter till diamanterna. J Franska wetenskapsafademien har man nys ligeu förewisar en liten hjord, bestående af ser insetter från Meriko, hwilka woro föremål för mycken nysifenhet. Dessa insekter åra ganska voluminlösa feas rabeer af minst tre centimetres längd, af en brun chokoladfärg och begäfwade med ett mace fert ljus. De bära nemligen ofwan om Ör gonen ett slags pucklar, twenne till antalet, hwilka hafwa ett lifligt sken, som liknar den mest klara opals. Ens tredje puckel af samma flag finnes under buken. Det ljus, som af dem sprides i mörfret, är få intensiv., pästäs det, art man nästan kan läsa i bof derwid. De Merikanska damerna begagna i fin toilett dessa fearabeer, hwilka af Spaniorerne kallas cucujos. Det finnes knappt några äs deluenar, hwilka wore jemförliga med dem. Så framt en sådan iasekt kommit i en Meris kanskas händer, utgör den föremål för hennes ömmaste omsorger. Jnstängd i en liten bur matas cucu;on med bitar af sockerrör oc) mais: blad och badas i rent wallen twenne gånger om dagen, Detia sednare försigtighetsmått år nödwändigt för att hålla dem wid god helsa. Badet erfätter morgouoch afton daggen. — Dessa infefter,i hwilka i stor mängd finnas i trakten af Vera Cruz, hwarest indianerna fånga dem genom att i luften swånga eldkol, fom äro fästade i ändan af en käpp, blifwa fåluas da wetrkliga husdjur, — När man begagnar dem såsom prydnader i drägten, insåtter man dem i små påsar af lått tyll, hwarefter man med större eller mindre smak såäster dem vå kjolarna. Damerna plåga stundom äfwen fås sta dem i fin hårklädsel. — De wackra djur ren synas hafwa lifligt intreåferat Franska we