Helsingborgs-Posten – 14 november 1864, sida 3

fom af miskund will förlåta en arm ångerfull fyndar! Jag dör innan lagens arm fan nå mig! Men jag dör dot nöjd öfwer att jag i någon mon kunnat försona mina mifgerningar, då jag räddade er från undergång, genom att säua briggen på strand. Gnd wälsigne er, ädla qwinna! bed för mig i min sista stund! — Far i frid, Stefanus! sade Angelica rörd, och böjde sig ner öfwer fångens hufwudgärd, i det hon kysste hans kalla panna, — fat ii frid! Den allgode Förbarmaren deruppe ofwan mols nen will upptaga dig, liksom en gång ven jors diske fadren upptog den förlorade, men i hang fföre återkomne ångerfulle fon! Fångens ansigte syntes utwisa en öfwerjorDiff fröjd; men han kunde ej tala mer. tera seendets glädje hade werkat för häftigt vå hos nom och snart uttandades han fin fifta suck, under det den ädla qwinnan fatt wid hans fi da, hållande den döendes framräckta hand imellan fina båda Händer. Han gaf fig frivilligt i lagens wåld! Hmiskade Angelica. Såg, min älskade Theodor. skulle icke Du följa hans wackra fördöme? Du hade ju eljest på Amerikas fria jord ej kunnat bysa aktning för dig fjelj! (Slnt.)