Helsingborgs-Posten – 14 november 1864, sida 2

har jag, och den fan aldrig uppfyllas. Jag wille få gerna, innan jag går till aftåttsplatfen, fe er fru, denna engel, fom gjort mig få wek! Ett ångfartyg låg i hamnen för att afgå till Amerika; men wåra flyktingar gingo ej ombord der, utan låro bära fina saker till en annan årgbåt, fom skulle afgå till Göteborg. Pasfagerarna följde efter bårarne. Må wi lyssna vå deras samtal. — Änmu är det tid, Theodor! Skall du als drig ängra att du följt Stefanus Knuts erempel aft friwilllgt öfwerlemna dig i lagens wåld? — Jag ångrar det aldrig! Det år dia wil ja! Blott du ej sjelf liver deraf! Du år dotter — — — — Men främst fänner jag min pligt säåsom maka! — Din far är en mäktig man, han fan upps lösa detta för hans familj wanärande äklenskap! — Aldrig! — Men de kunna förmå mycket genom öfs wertalande! — Jag wet och tror att man ffall försöka alla medel, fom funna stå till buds, att upps lösa wårt äktenskap, om du blir dömd såsom wårdslös gäldenär. Men kärleken skall segra, ingen dödlig skall skilja of åt i lifwet. — Men man kan skilja of åt likwäl, genom att neka dig tillträde i mitt fängelse. Jag skall tåligt wänta till def du blir fri. Det brott, fom du begått, har fin grund i flåtte finne, Du wågade mera, än du egde, för att winna hwad du förlorat. Till din ursäkt tas lar, att du) wille i det längsta bewara din aftade handelsfirmas gamla anseende, och fram för allt att din kompanjon ffamligt bedrog dig,