Helsingborgs-Posten – 7 november 1864, sida 2

rörelser. De närmade sig andre styrmannen wid redret och tyches rådgöra med honom. Sluts ligen framträådde timmermannen, swängande sin yra med handen, fom den warn en fyats serfåyp. Åtbörden war ej uppmuntrande för passagerarne. — Aut något passerat i nat är ingen hemligs het, sade han. Men hwad som handt inom owå relingar år en saf, fom ingen i werlden skall weta på landtbacken, förstärni. Och ders före få år det bäst att sädant folk, fom wi ijör mån falla ffeppårättor, inte pipa längre. — Wi weta art kaptenen behandlat er illa, sade Theodor. För oss war det omöfligt att böja hans finne. Min hustru fom idödådwala ombord od jag tåg sjösmk. oförmögen att reda mig sjelf. Kaptenen stangde of inne i den inre fajutan, så art wi ej weta, hwad fom händt. Jnför domstolen hafwa wi intet ans nat alt berätta, om wi blifwa hörda säsom wittnen. För öfrigt går wår wåg till Amerikas fria jord. Dessusom hafwa wi intet ondt i finner till er, och funna wi blifwa tagna vms bord på först mötande seglare, så blifwen 3 bäst af med of. Denna tfjenst skola wi viktis gen betala. Eller, om intet fartyg möter of, så sätt oss i land på skotiska kusten, få wilje wi sedan frakta oss sjelfwa. — Går ej an, passagerare, inwände ftyrs man Knul. — Jag Har nog dessntom pröfs wat på, hwad det will säga an ha ffrppåe råttor ombord. Winden har kastat om och det blåfer nu mot, få att jag, fom tager befälet, ändrar kurs och flyr vå engelska kanalen. Bes sättningen menar tro på, att når man fått skeppsåttor i fällan, bör man göra processen tort. Men det är ej min mening. Lilla frun band om mitt sönderslagna ynfwnd den här