Helsingborgs-Posten – 5 november 1864, sida 2

LU har Det fastafte band Ar hand i hand. Oh med tweeggadt Jwärd Wårjes her och hand. Lin, hur segt dockorast, Om ej twinnadt fajt. Ström är stark för fig fjelt Meu af twå blir elf. På första radens tio pelare hängde namnfföls dar och öfwer dessa lagerkransar. De namn, som läftes på skölderna woro: Vedel Jarlsberg. Adlersparre. Löwenskiold. Rosenblad. Shrifti. Platen. Auker. Esjen. ÅAll. Sandels. Talarestolen bestegs först af D:r Sturrsens becker som i ett längre poem föreslog skålen för unionen. Wi betlaga att wi ej i wårt lilla blad funna inberga detta af lifliga bifallsyttringar ofta aforutna föredrag. För dem, fom wilja läsa det funna mi meddela att om någ: ra dagar kommer det att införas i Aftonbladet. Efter ett gentaget niofalldigt hurrah för unionen, afsjöngs några af O. O. till skålen för Norden strifne werfar. Herr Borgmästare Landegren utbragte härefter ett lefwe för H. Maj. Konungen och det kongliga huset, hwarefter possessionaten Nordin föreslog följande skal för Carl XIV Johans minne: Mina herrar! Till den skål, fom blifwit egnad Föreningen, anknyter sig mycket nara en annan, för hwilken jag wagar anhalla om hrrs uppmärksamhet. Det är för minnet af den stora personlighet, som med sitt snilles blick fattade betydeljen af Föreniagen och med fin kraftiga wilja genomförde den. Det har warit en tid, mina hrr, då det ide hörde till goda tonen bland liberalt folk att namna Carl Johans namn utan eptteter aj mer oc mindre förnärmande ort. Denna tid göra fig gällande om honom fom tonung och menniska. Wisserligen fan man tlandra måns beklagar, att mycket urattlatits som kunnat od bordt göras; man fan anmärka, att Han walde ej rådgifware, och ide alltid egde nationens förtroende, o. s. wu. — Men å andra sidan swar uppgift att lösa Jjom Carl Johan, och att gansta få uppnått få lyckliga resultater. Jag tror mig lunaa säga, att detta omslag i opis nionen ide blifwet wunnit genom stiftandet af förbund till hans minne, eller genom utbredandet af swulstiga och inretfägande tal til hans ära; utan det är tidsandan, fom upplyst af werkliga historiska fatta, börjat komma på det rena med denna personlighet, fom utgången af foltet, med försigtiga men fåfra steg uppträdde på en af de äldsta throner i Europa, och åt denna thron förlänades glans. Swerge stod 1810 utan twifwel på branten af en af grund: eu fonung affatt, som för tillfället icke mädte nagot deltagande; en äldrig och swag konung på thronen, fom hwarken Hade nåd ins för det legit ma eller revolutionära Europa, en wald thronföljare nyligen på ett orowäckande sätt död och alla partier i upplösning, lag och ordning trampade under fötterna — hwad skulle wårt öde blifwit, om ide i rätta stunden en man fattat rodret, fom egde nog kraft och jmidighet att lotsa oss. genom bränningarne ha det i spillror snart derpå fallande Napoleonska wäldet? Om det är en sanning, att en stor regent bör ega både mod och försigtighet, att han bör wara på en gång krigare och diplomat, att han, för att tala med Machiavelli, bör finna lejonets kraft med räfwens lift, få hafwa få bland Swerges konungar egt desfa egenffaper före nade. Detta ligger i swensta lynnet att mera fe på äran of en wacker handling, är på förs delarne. Wår store Gustaf höjde Swerge till en stor matts rang och anseende; men han fick icke lefwa nog länge för att gifwa enhet och stadga åt sitt werk; hwarför det också under 4 en annan stor krigare föll UU en diup mans är förbi, och en mera sansad opinion börjar ga af Karl Johans åtgärder fom regent oc måste man ertånna, att få regenter haft en sål 2 —-— — —-— — i 0