Helsingborgs-Posten – 2 november 1864, sida 3

nes man fryser i den kalla natten, så kan han hållas warm på kaptenens båt. — Man bergar sig der man bäst får ylats, fade kapten Ulf; men det säger jag dig: rör inte wid den unga frun, utan lår Henne berga fig i min slup. Jag lofwade fru N derman att frälsa den unga oskyldiga qwinnans lif, och mitt ord får fåst fom klippan. — Ert ord skall ej heller ryggas, min far. Jag wet ett fmurglarnåfte, der qwinnan skall komma att må såsom i fader Abrahams sköle. Frukta ej för henne! Kapten Ulf säg på sitt ur. —Ålta glas, fade han. Lossa af Stefanus Knut på wakten. Forste styrmannen tömde flaskan till en ny grogg, ref ny eld till fin slocknade snugga och gick, i det han nickade ät kaptenen. Då han war i dörren, ropade kaptenen honom tillbaka. — Om någon frågar dig om passagerarne, få säger du art de äro sjuka och ide komma ur fin hytt, förr an — — Forr än wi bunnit i hamn, tillade förste styrmannen. Jag förstår! Då styrmannen slog igen kajutdörren, trodde kaptenen fig höra något buller. Han lyssnade, men förnam intet widare. Sålom om han fruktat något, smög han fig till den redan tillsluna hyttdörren och framfföt ännu en regel. Då frasade det derinne, som om siden glidit mot träpanelet, och han trodde sig höra något nytt buller, denna gång på däck. En rysning for öfwer honom och han skyndade att komma upp på däck under fri himmel. På wägen upp mumlade han för sig sjelf i kajutgången: — Om stelkrampen åter påkommit henne, få önskade jag att hon måtte oli liggande lill def — allt år öfwerständet.