ej annar än himmel och watten. Här och der war himmelen betäckt med strömoln, kantade med hwita ljusstrimmor. På hafwet rådde stiltje och seglen hängde slappa ned från rårna. Lika mulen fom himmelen war, woro också sjögastarnes ansigten. De sutto owerksam ma på däck och gapade utåt wa ttenytan, emellanåt hwiskande sinsemellan, under det kaptenen och förste styrmanaen då vh då satte kikaren för ögat.