Om Angelica hörde allt af detta fasansfulla samtal år swårt att weta; men hon hade hört nog, för att weta med fig fietf att hon stod wid brädden af en afgrund. AUffjelfbewaringss drift jagad från den dörr, der hon stod iygnanz de, når hon hörde famtalet tyftna, och famlane de utåt wåggen i korridoren tillbaka till jin på glänt stående dörr, derifrån hon såg ljussken, syckades hon slutligen komma in i sitt rum, men hann icka att kasta fig på fin fång, förr ån hon föll på mattan derinwid. J dagningen knackade herr Nederman på dörs ren till Yttre rummet, der Theodor låg på en foffa. Yrwaken sprang Han upp för att öpps na, och då herr Nederman fom in och såg ges nom Ddeu öppna dörren till det inre rummet, undföll honom ett rop af öfwerraskning. Han såg den unga resande damen halfklädd ligga på mattan framför sängen. Theodor skyndade ditin och lyftade upp sin hustru; men hon war angripen af stelkramp, utan förmåga att tala eller röra en lem. — Tiden hastar, fade grosshandlaren; faps ten Ulf lägger just nu ut, för att gå till segels. Han skickar bud med kajutwakten, att herskopet måsste skynda allt hwad skyndas fan, tv han fruftar att winden, fom nu blåser god, skall kasta om. Men hwad är att göra med den unga frun? — Den friska sjöwinden skall wäcka henne till lif, swarade Theodor dystert. — En stor lycka i olyckan war att hon ej skadade fis i fallet från fången, menade herr Nederman. — Min wagn stär redan förfrånd. Hand ord tycktes innebära, att Han ej hade någon aning om Anledningen till Angelicas dödsdwala. Ombord på den seglande briggen såg man