Flykten till Amerika. (Ur N. B.:P)I) (Forts. fr. n:o 122.) Fru Nederman siönk i en siol. — OM få, på samma pång ångbåten bdrins gar mig den förtreten att få med skammen och skadan, derest jag ej fan nu genast remittera Snöbergers enfas lumpna fordran af 2,000 idr, hwilket war mig omöjligt, fommer der en pers fon och påtrugar mig samma summa. Ar det ej hwad du kallar Gurs försyn? — Häda icke, Christian! — Men hwem är då den unge mannen? ÄÅr han en politisk förs följd baron från Finland? — Ha! ha! ha! hwad fruntimmer ändå fuvna wara blinda med all deras skarpsinnighet. Den fine baronen från Finland år ingen ans nan ån chefen för det gamla hufet Beramans fon fomp., Theodor Bergmansson, tom gjort cession och är stadd på flykten såsom bedråglig äldenär. Den rike ercellensen, bang andryge wärfar, har förskjutit honom såsom en bedras gare; men då swärfar wille taga fin dotter med wåld från honom, tog hon till flyften med fin man. Han trer att jag ej fånner honom och få påtrugar han mig 2,000 ror, samma bes lopp, hwarpå han bedrager mig. Kanske du will att jag skall neka att taga mot mina egna pengar?