Helsingborgs-Posten – 28 oktober 1864, sida 3

hia och det med ett fartyg, fom ni under måns ga är amvändt att föra stenkol från England? Herc Nederman blef högst förlägen. Åndiligen swarade han: —Det år mer ån besynnrrligt att nj, herr baron, fom ju kommer från Finland, fan ba få god reda på bandelsförhållandena i en liten swensk sjöstad. Men för art nu swara på frå: gan, få will jag hafwa åran upplysa, att det är för att bereda mina fattiga landsmän i Norrland en liten förtjenst, då jag uppköpt flora partier linne, för att utffeppa desfa waror på Amerika. Samtalet blef pinsamt för Angelica och hon sökte derföre någon skicklig förewändning til uppbrott. Wistandet i sällskapet med redaren och hans fru blef för Angelica alltmera obehagligt, Det war henne, som en tung börda låg på hennes bröst och hon fann sig här mindre wäl till mods, än till och med i det ruskiga sjömansherberget. Hon wisste der, med hwilka hon war tilljams mans, råa och ohyfsade menniskor, fom ide wi jade fig bättre än de i werkligheten woro; här säg bon för fig bildade personer, hwilka wågde hwarje ord såsom på guldwigt, för att icke säga mer än hwad de wille. Hon kunde ej förklara det för fig, men hennes difligaste öns skan war endast att få fnart fom möjligt fom ma derifrån. Fru Nederman hade ej sagi många ord. Hennes ansigtsdrag woro ännu wackra och syntes wittna om godhet; men Angelica kunde dock ej riftigt wäl fatta förtroen de för henne, ty hon såg nästan oupphörligt på henne med någon orolig nyfikenhet. Wid afs skedet tog fru Nederman den resande damen i famn och önskade henne lycka på wägen. Nes san stulle ske få tidigt att de ej kunde råfag på