Helsingborgs-Posten – 28 oktober 1864, sida 3

Det war skepstedaren och hans fru, fom fame talade i den fena natten. — Men jag fåger dig, du wet inte hwad det är för snyggt folk fade herr Nederman. — Gör mig också alldeles detfamma, fwas rade frun. Jag wet att de äro skapade af wår kärleksrike Gud, de som wi. Jag näste tiga oh lyda, ty du är min herre och man. Men jag säger dig Christian, fastän du ej will tro på Gud i hjertat, utan dyrkar honom ens daft med munnen, jag fåger dig, Christian, be lasta ej ditt samwete med ytterligare brott! — Ahl det år din dyrkade förfyn, fom förde dem i mina händer, swarade redaren. Jag giorde hwad mitt samwete ålade mig, jag stred emot, men det wille ej hjelpa. — Men att wilja förgöra två oskyldiga mens niskor för en ufel winst af 2,000 rdr i pasfar gerareafgift! — inwände frun. — Hör hwad jag will säga dig! — utbrast herr Nederman, otålig. En accept på samma belopp från Samuel Snöbergers enka honorerade jag med en werel på huset Bergmansson Å komp,, eller precis få mycket, fom jag der hade att fordra. Men få fom wereln med ängbåten i går afton protesterad tillbaka, emedan Bergmansson 3 fomp. gjort cession. Sas muel Snöbergers enka fordrar med denna dags voft remiss:. Jag har ej dessa 2002 ror itkads fa och wet inte råd att få in dem, och remttes rar jag ej denna bagatell, få har jag förlorat min fredit öch det är förbi med den gamla afs tade firman Hudson Nederman. Men ej nog härmed! För denna bagatells uteblifwande skulle jag hafwa förgäfwes riskerat det andra, du wet. (Forts.)