Helsingborgs-Posten – 24 oktober 1864, sida 3

bewekte honom, om icke de 2,000 rdr, som jag betalade honom kontant? Lyckligtwis kände han mig ej. — Ålskade Theodor! år det dig då omsje ligt art tro på Guds försyn? Han swarade ef, utan lutade endast Ffnåbös jande sitt hufwud mot hennes knä, under det hennes mjuka fingrar ordnade hans wackra Ilocfar, fom fomnut i oordning. — Ekulle du qerna se att jag också ide trods de på Gud? frågade hon mildt. — Er engel fan ide wara utan Gud, fade han i det han rele sitt hufwud och blickade i hennes ögon; men fåt mig warafhwad jag är. J detta ögonblick tog slagsmålet derute i skänkrummet åter till med hemskt gny. Han omslöt hennes knå med fina armar oh fortfor förtwiflad: Hör, dyra Angelica! kan du ännu tro på att din Gud wil hjelpa of! Derute slåss wår ra räddare. Har du modåatt begifwa dig ut på oceanen med dem? — Gud har ställi dia wid min sida, fastän du icke will erkänna honom, sade hon mildt. Det finnes wäl någon ädelsinnad menniska bland dessa oregerliga warelser. — Men om jag blir sjuk, hwem skall Då ffyds da dig, dyra hustru? Gud, swarade hon. frö ÄA