mitt ja, kan ni få sitta länge nog, min unge herre. Min pligt ser ni — — — — Jag förstår, afbröt srämlingen. Men jag bar ordentligt Paf för mig och min hustru. Pasfagerareafgiften will jag erlågga förffottåwis. Bland edra linnelärfispackot från Hol: land må wål finnas en liten plats för twå stackars flyktingar, hwilka icke begära annat till uppehälle än skepsprowiant. — Arter och sali fläsk bekomma ide owana magar wål i längden, menade redarenz Om er fru blir sjuf, då Hon befinner fig bland råa matroser, hwåd will hon då taga fig til? — Vi lita på Guds försyn, sade slyktingen. — Men jag sager er att ni rakar ibland wilda, oregerliga sallarl och en lika rå befälhafware. Kapten Ulj är en duktig sjöman, men en riktig isbjörn eljest. Han landfatte en gång en passagerare från Petersburg vå en ö, emedan ban understod fig att taga en piskad mairos i sitt beskydd. — Och dock måste wi medl ropade Theodor. — Ledsamt! sade redaren kallt. Der, min herre, tag denna bagatell, och nu god nan! —. Behåll er allmosa. Jag begår endast ert löfte att få följa med briggen till Amerika. Jag wådjar till ert ädelmod. — Så! jag år köpman, men handlar ej med sådana waror. — Så hör då! fade den främmande. Jag är baron FFF fom nifelt omtalad i tidningarna, Ni wet nu att jag årfen politisk flykting, hwars lif hänger på ett hårsstrå. Man tror att jag tagit wägen åt Tyskland. Blir jag upptäcki, är det min wissa död. — Jag tackar er för ert förtroende, min bar ron, jag skall ej missbruka det; men tro dock ej att jag godkänner ert handlingsfätr, ehuru