Helsingborgs-Posten – 24 oktober 1864, sida 2

Mm mA ——— ———— ————— A .r — Den unge mannen tog upp fin hatt, fom fal lit af honom, tryckte den i pannan och gid tis baka till skeppet, hwars kapten nyss förut afs wisat honom. Då han beträdde den swigtande landgången såg han en syn fom ide ingaf honom fynners sigt mod. Kaptenen luggade just som bäst fin kajutwaft ob gaf honom derpå en så duktig örfil, att pojken tog en öfwerhalning till dess han stupade på hufwudet emellan twå tunnor —--Jag skall lära dig att flå karotter med maren i däck, fade han. Kom bara ut på fjön, få fall du få mer. Marroserna sutto rundtom, rökande fina fuugz gor, obekymrade om hwad som ej angick dem. — Hwad aderton tusan — — är nis här i gen? röt kaptenen, dä han fick sige vå den une ge mannen, fom återkommit om bord. Har jag ide talat tydligt nog fanfte ? Theodor — få falla wi honom — sparade ej på öfwertalningar, men de blefwo fruktlösa, likasom hans framwisade stora sedel icke gjorde någon werkan. — Passagerare på en kofferdifarare äro ej annat ån rotter i lastrummet, menade Neptuns jon. Men gerna för mig, om rederiet ej har något emot saken. Hudson Nederman heter firman. Gå dit och fresta på, om inte herr Nederman gått till kojs så här dags. Känner jag honom rätt, så låter han inte locka sig. Och utom dess är skutan inte byggd för sådant der sint herrskap, förstär herrn. — Petersson kastar inte winden om? — Från west till syd! ropades från masten. — Så måtte alla onda andar regera! duns drade kaptenen och wände srämlingen ryggen. Då Tyedder gick öfwer landgangen tillbaka,