Helsingborgs-Posten – 24 oktober 1864, sida 2

Flykten till Amerika. Ur N. B. P) Det hade blifwit afton i den lilla sjöstaden. Lanternerna hade blifwit tända på de för ankar liggande fartygens master, bullret på hamn brygqorna hade tystnat och dragit sig uadan til sjömanskrogarna., hwars små fönster fmår ningom började upplysas, under der luftiga wir for och hemska swordomar omwexlande ljödo utåt hamngatan. Bland de här och der ännu qwarwarande mörka sjömansskepnader, som stodo owerksamma med händerna rå ryggen och tobakosnuggan es mellan tänderna eller wände tobakbussen med tungspetsen, sugande den ådla plantans saft, syntes en ung man, jom oroligt wankade af och an en lång fund, till dess han slulligen i stum förwiflan störde sig med ryggen mot en trådstam på hamnplatsen och tryckte båda håns derna mot Pannan. — Uuge hecte, jag säger er, försöf ännu en fång. Inte på 14 dagar härefter går någon på Amerifa, det må ni wara wiss på, — fade en fröman, i det han slog honom ett lått flag på axeln. — Men han tager iu inte emot nägon pass sagerare, blef den tröstlösa inwändningen. — Kostar ingenting at förjöka, fade matro: sen. För Gud år ingenting omöjligt. — Gud? hwad bryr Gud fig derom? yYtts rade den förtwiflade. — Nå, få må då den onde hjelpa er hårs ifrån, fade marrofen oh gick likgiltigt fin wäg