Helsingborgs-Posten – 24 oktober 1864, sida 2

— åh ja! wigtiga nog! Bergmansson komp. ha gjort cession. — Min Gud! år det möjligt? swarade frun. — Ja wisst! Ängbåten hade redan lagt ut. Bcefwet kastades med en sten ombord, få att jag skulle få den angenåma underrättelsen. Det plågar få gå, når man leswer dfwer tills gångarna. Jag ger met inte ett öre för den fos lida firman Bergmaasson fomp, Nu ljöd porthammaren med fina tre starka flag. En piga anmälde en refande herre, fom hade att tala med patronen om en fof, af hwls fen berodde lif eller död. Fru Nederman såg bestört på fin man. — Aphl troligen endast en tiggare. — Nej! eu fin, förnäm ung herre, upplyste pigan. — Så — en fin tiggare! nå, jag är ej få förnäm att jag ej tar mot beföf! äfwen få hår dags. — Låt honom komma upp. — Namnet på ert fort, min berre, år mig obekant, fare redaren kallt bugande. — Namnet gör oc föga till saken, swarade den främmande. Jag! will dock fåga rent us hwad jag år. Jag är en rymmare. Jag bet känner det rent ut inför den hederligaste af fas dens köpmän. Mitt ärende är att bedja er få medfölja er brigg till Fredricia till Amerika. Om winden, fåjom troligt år, inatt kastar om, går briggen till sjös. Men kaptenen har tvärt nefat mig följa med. Jag går ej härifrån, förr ån ni deremot säget ja. — Siit min herre — ni år upprörd, fade herr. Nederman. — Jag år nu lugn oc) beredd att höra ert swar. — Om ni will flanna qwar iill def ni får