Helsingborgs-Posten – 24 oktober 1864, sida 2

tindrade sijernorna få wackert i djupet od win fade den föctwiflade tid fig. Eti ögonblick ännu och han Hade kastat fig ner. Men han hejdade fig. — Nej! jag måste lefwa för henne, fade han oc steg i land. Redan på afstånd såg han redarens hus och han päskyndade fina feg ty det war långt lir det på nanten. Jnnan han hunnit dit, fom han till ett litet oansenligt hus, fom war ett få kallaadt fjönans-herberge, hwars låga föns ster sutto nåra jorden. J krogrummet lars made en mängd druckna sällar. Derintill war ett litet rum med ett smutsigt fenster åt gatan. Jananför den nedfällda rullgardinen tyckte han fig fe en skugga, höra en suck, fans ske en bön. Dä tryckte Han en warm kyss på den falla glasrutan och skyndade framåt. Ånnu brann ljns i skeppsredarens öfra wår ning af det ståtliga huset. Det tycktes wara en skriflampa, fom brann få dystert, lik lam pan wid en dödssäng. Hans band darrade, då han fattade den blankpolerade meåfingshams maren på dörren oh låt den tu agt falla och dånande frambringa tre frarfa flag. Medan Tyeodor wäntar derute, låtom of kasta en blick derinnom. Herr Nederman sitter och läser några bref. — Twå tusen riksdaler! mumlade han — bas gatell! Han lägger brefwet ifrån sig, tanffull. — Ocj dock fan juft en sådan bagatell mest förarga mig, sade han. Fru Nederman lrädde in i rummet. Den sent ankomna ångbåten medförde mig tiga underrättelser kanske? frågade hon,