ssakom det swarta floret. Ur en Newyorker polistjenstemans Auteckningar af F. W. Arming. (Fotts. fr. n:o 120.) — Med ett fruntimmer fom kunde hålla mun? Hwad will det föga? — So, du skall få höra. Då jag refte från Philadelphia, oh steg i fupdn, war det blott nägra få passagerare der. Bland dem war en swariklädd dam med et tätt flor för anfig: tet. Jag funderade för mig sjelf: Ar hon War. fer — är hon ful, — år bon gammal eller ung? . . . slutligen sofie jag få henne att fasta floret åt sidan. Jag sökte säga benne några ord fick ej något swar, — — började tala om nägot annat, — lika litet då — slutligen tog jag mitt parti — och teg. — Du war måhända päflugen och hon ans fåg det för bättre att ej inläta fig i något samtal med dig. — Jag trodbe til en början få med, men derefter fom jag på den tanken, att hon måte ha sina randiga skäl att spela ten flumma, — Hur fom du till den åsigten? — Jo, jag fade dig för en fund fen, att karlen, fom jag slog efter, reste från Philadelphia till Newyork och tillbafa nästa nattåg, och jag reste med. Wi uppehöllo of ej i Newporf mer ån i iwå timmar. Hwem tror du oms igen war med i samma fupt? Hwem 2Jo sam, ma tyftlåma dam med det swarta floret för