— jag har ej på hela dan sett dig på fFontos ret och trodde, ant du måhända tåg sjuk oh fom derföre att helsa på dig. — Tick skall du ha, Harlin, sade jag — ta dig en cigarr och berätta, hur det gått för Dig. lih, mycket bra, swarade han och tände på sin cigarr, — han war soat rom ett lam. Engång trodde jag, att han skulle rymma ifrån mig och Hade fen ett få mycket waksammare öga på honom. För twå dar fen reste han från Phidadelphia oh ämnade sig till Newyork, men jag war had i Häl efter honom och reste i fams ma fupe. Med nåsta träng reste han tillbaka till Philadelphia, då jag naturligtwis for med, oh då fick jag wisshet om, att det war den rätte och nu sitter han inom lås och bom i Philadelphia. Hartlia hade alliså fött tag i den förrymde bedtagaren. — Ban höll dig temligen warm, sade jag och skrattade, — en resa från Pöiladelphia till Newyork och tillbaka på en oh samma natt år temligen beswårlig. — Det har du inte få vrätt i, swarde Hare lin, men jag hade samma natt i kupen ett li tet äfwemvs, som war ganska trefligt. — Du är ändå bra locklig, fom altid Har sädana det små äfwentyr! Ja nog war det obetydligt; men under dylika omständigheter får man wara belåten med litet, det fördrifiver åtminstone tiden. Jag träffade der tillsammans med en högst sällsynt ludus nature, elt fruntimmer fom kunde hälla mun. (Foris.)