nertungt, och ändå war det nära nog som det ffulle od) borde få wara. Man funderade — oh man funderade — och man funderade äns då mera. Något landsting torde aldrig ha fun derat mera och sagt mindre. Upplifwande war derföre att höra oc gamle riksdagsmännen. uu: tan dem hade det blifwit dödande tråkigt. — — — Utan all märfwärdighet blef likwåi ej detta landsting, ty märkwärdigt war det ändå alltid att ett 60,000 Yors anslag bewiljades till Kinda kanal, utan att ett enda ord yttras des. I mwårt land brukar man skrufwa fig för mindre fummor än få Tystnadens wältaliga centnertyngd fom dock denna gång kanalen werk ligen till godo. Hade landstinget warit mer lifliot, kunde saken kanske ha wändt fig på ros sten. Men nu funderade man tills saken war af giord, och troligt är att många fundcra ännu. (En diskussion mar emellertid nära nog att upp: stå. Jag märkte nemligen, att en kånd mot: ståndare till anslaget höjde fig wid propofitios nens framställning från sin plats i antaglig af: sigt att taga till orda; men Ösigötaflegman mi fade fig äfwen härwid, emedan mannen reste fig få langsamt, att ordförandens llubba föll, innan han fom en tum från stolen. Dermed war saken afgjord. Hade mannen betett fig litet raffare, få wet ingen hwad slutet blifwit. — — — En annan märfwärdighet mid landstinget framkallades äfven af sympatierna för representationsföråndringsfrågan. Sedan in bjudningen från Dalarne att ingå till Kongl. Maj:t med en tackjägelseadress blifwit lagd till handlingarne, såsom ej tillkommande landstins get att behandla, föreslogs att landstingsmännen enskilt ftulle afgifwa en sådan tackfägelse, hwarför äfwen en adress uppsattes och renskreis för att undertecknas; men märkwårdigt nog, fom man aldrig få långt fom att — under: teckna akten. Hwart tog den wäl wägen? J spetsen för förslaget stodo dock vers oner, som ide bruka rygga tilldaka. Adressen war redan allmänt känd och antagen och änvå ) Zyft: nadens wåltaliga inflytande synes också Här baf: wa warit framme och liksom en klok gum ma stöpt sitt undergörande bly.