er, hwad som skedde den natten. Wäcktes ni ej då af något buller. — Waänta herre — ni kommer mig att tänka på något — jo, alldeles; klockan war tre på morgonen — då iockte jag mig höra steg på mint rum. Jag lyssnar, men fan ej höra något; öfwertygad om att jag hört misste, wåns der jag mig om i fången od somnade genast. — Och ni fann nydelu på morgonen på samma ftålle, der ni lagt honom om qwållen 2 — På samma ställe. — Ni stänger igen förstugudörren om nats Har ni flera nycklar till den? — Endast twå; jag har den ena, min hus stru den andra. — Går ej någon annan uyckel till förfugus dörren? — Nej, Nyckeln dertill är mycket konstig, patenterad. Läset är fullfomligt säkert. — Skulle ni wilja kalla hit de båda pis gorna? Det skedde. Jag gjorde dem några frågor, men det enda jag fick weta, war, att kökspigan tyckt sig höra steg på winden klockan fyra på morgonen; hon wågade dock ej ta det på sin ed. Jag låt dem afträda. — Herr Marton, fade jag, fen wi åter foms kommir på tumanna hand, hwem war den un: ge herrn, fom nyss tog afsked? — Kan jag så weta, hwad han heter? — Han heter Edward Legrand; — det är min systerson. — Hwad år han för något? —Bokhållare på ett grosshandlarekontor i nedre staden. — Hur mycket har han i lön?