— Hvad will det hår säga? frågade gubs ben förwånad. — jag will genast tala wid Cd ward ... han tog ett steg mot dörren. — Wäånta, hr Morton! fade jag — det är ej sättet, — låt mig bara handskas med saken, som jag en gång ätagit mig. Bry er ej om att göra något på egen hand, — ni ffulle skåmma bort alltsammans; — men säg mig bara en sak: fan ni minnas, hwilken bank fom ut gifwit sedlarne, hwilka man stulit från er? — Jag kommer ej så noga ihåg det; men jå mycket will jag minnas, att en stor del af sedlarne war ;uigifwen af sodliga banker — särdeles af banken i Baltimore. — Hwar bor er systerson? — Han bor med jur mor och sysler i Ner 145 i westra staden, gatan 21 För tillfället wille jag ej weta mer; jag tog afsked af hr Morton och git Broadway neråt. Stackars pojjke, fade jag för mig sjelf — oet fer illa ut för dig, gör mig ondt om dig, — en hygglig pojke! — hade aldrig fun nat tro det, — jag en gammal medlem af hemliga polisen; men man blir aldrig för gam mal att låra något, — det gör mig werkligen ondt om dig, — men man måste lyda sin pligt ... få pratade jag för mig fjelj oh stannade utanför Tiffanny IN C:s butif, det största hus fet i juveler och pretiosa. Jag gick in och bad få fe på en wacker diamantring. Bokhallaren lade fram några ftycden briljanterade, blivtrans de ringar. Jag walde en, fom något så når liknade den, jag fett hr Legraad Ha vpå fingret. Jag frågade: Hwad foftar den hår? — 523 dollars, swarade bokhållaren. ö — Umärtt wacker ring, — fade jag — Ni har wäl ej händelsewis ex sådan till?