Bakom det swarta floret. Ur en Newyorker polistjenstemans Auteckuingar af F. W. Arming. Jag fparferade en dag helt makligt på Bros adway, utan att just tänka på något bestämdt, såsom man ofta får se volistjenstemän på wiSsa torg i Emperccity göra, hwilka, utan att Fa något bestämdt mål, endast öfwa fig i akt obserwera fort och fmå:t, fom föresaller. Helt oförmodadt ställde fig en äldre wälkädd man framsör mig. — Har jag ej åran att tala med herr F? fade han. — Jo, så heter jag, swarade jag. — Jag bar af en wän fått anwisnirg på er, och ämnade just söka er i er bostad. Jag skulle wilja tala med er i en ömsålig fråga. Har ni tid att följa med mig hem? Jag förklarade att jag ej hare något fåre skildt förhirder och wi båda stego upp i en oms nibus, fom for af till den öfre staden, der jag snart stannade framför min följeslagares boning, fom låg wid Bondslreet. Han förde mig till ett litet rum, fom fåa ut att wara ett bibliotek. J midten stod ett bord hwarpå böcker, brochyrer och tidningar lågo — wid ena wäggen stod ett bokskäp. Han bjöd mia att fitta ner. — Jag heter Morton, fade han, jag drifwer ej något yrke, enär mina förmögenhetswilkor tillåta mig att lefwa godt det förutan. Jag rår om några gårdar od) uppbär sjelf hyrorna derjöre I går war betalningsdagen inne och