Helsingborgs-Posten – 14 oktober 1864, sida 2

te: jag, och hela min uppmärksamhet egnades åt den unge mannen, Han war ganska wäl klädd, nästan något språtig fom man ofta fan få fe hos unghers rarne på Broadway och i Acadeny of mucis; — någa, det får man inte säga något om, han fåg bra ut oc war ej mer ån 22 är. Samtalet rörde fig naturligtwis fring den natts liga stölden; od systersonen beklagade fom det iycktes af uppriftigafte hjertasin morbrors förs luft. Han; tog afsked efter en stunds förlopp och jag war enfam med herr Marton. Han frås gade, fom det faller af fig fielf, tld hwilket res fultat jag kommit i min undersökning af ifrås gawarande fall. — Jag mäåste först. göra er nägra frågor, swarade jag. — Hur många nydtar till fasfakiftan har ni? — En enda. Hade ni den på er natten, då inbrottet skedde? — Jnte i min ficka. Jag plågar altid lågs ga honom j en låda i pulpeten i mint rum — få gjorde jag också den qwällen och fann hos nom der följande morgon. —i Endast er fru och ett par pigor bo hår i gården utom ni, fade ni ej få? — Jo, det flår in, swarade herr Morton, — men min hustru är för närwarande ej hemma, hon har nu warit hos fina slägtingar på lans det i tre weckors tid. — Det war således ej någon mer än ni och de båda pigorna hemma natten, då inbrottet skedde? — Nej! — Jaså; Herr Morton, försök att erinra