Helsingborgs-Posten – 14 oktober 1864, sida 2

fönster, genom hwilka man kunde komma ner på winden. Jag tecknade mig noga detta til minnes, lof: wade att komma iillbaka dagen derpå och tog affred. j Hemkommen tände jag på en cigarr, stängde igen dörren till min studertammare och började werkigen art studera, d. w. s. jag tänkte långe och wäl på det jag hört och fett och beräknade derefter planen, fom tjufwen fattat och utfört. Han hade helt säker krupit in genom tafföns stret — om man nemligen ej fick antaga, att någon af husfolket warit gerningsmannen. Följande dagen företog jag en upptäckisresa tidigt på morgonen. Jag underrättade mig om hwilka fom bodde i gärdarne på ömse sidor om herr Mortons. Jag trodde mig ha wunnit mycket, då jag fick weta att en familj, Carpens ter, bodde i gården till weaster, att en systerson till herr Morton ofta besökte denna familj och art han legat i samma gård uatten då stölden föröfwades ja hwad ån mer år juft i Windss kupan med fön tret i taket, hwarigenom man funde komma ut på husets tak. Efter dessa hugnande upplysningar gick jag till herr Morton, för att få weta något om herr systersonen. Tjenstflickan wisade mig iill olblioteket: och hwem skulle jag wäl få nöjet att träffa der? — Hwem!? Jo just den unge herten, som jag så ifrigt sträfwat och önskat att få formera bekaniskap med. Det war en fin ung herre, wid pass 22 år gammal, med fria od öppna drag, — jag får uppriftigt bekänna, att man deri ej kunde läsa nagot, fom tydde på stöld, inbrott m. m., men jag år en gammal praktikus och låter ej lura mig få lätt — det år ju ändå möjligt, tänk