Helsingborgs-Posten – 10 oktober 1864, sida 3

sade fröken Beauchamp, — det förwånar mig werkligen, Jack, att du ett enda ögondlick Fun nat låta narra dig. — Jag måste således antaga att Harriet tas git fig friheten spela försyn och förse mig med en olycka? — frågade Jack icke alldeles dels ten med detia skämt. — NÅ ja, dit hale ju på intet wilkor gå in på wår första plan oh på behändigt fått af: få dig en sädan. Du fer nu huru mycket gagn du haft deraf, du otacksamme Jack! — Helt wisst har denna fommedi haft det goda med sig art den skänkt mig min lilla Ro: sas färlek, men utgången funde ha blifwit alls deles melsatt, Hrriet; Lit derföre icke oftare fresta dig att spela försyn tro mig, fåra Harz riet, alltför mycket sänes på spel derwid, — sade Jack allwarsamt. — Fullfomlig:åsant min fåra gosse, — far de generalen. — Du har rått, — swarade fröken Beaus champ, — oh om jag skall wara fullt uppvifs tig, få har denna sammanswärjning wållat mig få mycken oro och ängslan att jag allvdes les ide fånner någon böjelse att oftare inlåtå mig på slift. Jag antar nu att da och Rosa få i sianet att lefwa fom hund och kait tills samman ... ack min Gud hwilket answar har jag då icke samlat på mitt samwete. J ick, du mid owilforligen bli ett mölstet för en äkta man, om icke för annat, få för min skull. — och tala aldrig om Austalien i min når wato, — fade generalen, — jag försonar mig aldrig med namnet Hå den werldödelen ... Rosa bland buskmännen! Som om jag näs gonsin skulle kunnat stå ut med tankan att hon skulle bosätta fig på något annat ställe än