Helsingborgs-Posten – 10 oktober 1864, sida 3

härpå, — swarade Jick i något stolt ton, ehuru både utiryck och röst blefvo wekare, då han fortfor: — men detta har alllsamman ens dast tjenat till att bestyrka henne, den lilla älskliga warelsen i hennes ådelwodiga beslut att Paola mig alt ywad voa eger. Ehuru jag år fattig, år jag dock ide alldeles uran medel; det år derföre min önskan att Rojas förmögenhet placeras för hennes zäkning oh bra illa skall det i sanning gå mig om jag någonsin rör en witten deraf, ot harwa wi fört kommit till Australien ... wi hafwa nemligen för afsigt att... — Resa till Australien .. Rosa bland bamskännen! Nej, det är då alltför kostligt inföll fröken Benuchamp med ett gapffratt, i hwilket generalen också instämde. — Nä ja, Harriet! J uet offer år för fort för Rosis färlek ... Gud wälsigzne henne der för. — O, du käre gamle, starrblinde Jack, — afbröt Hand kusia honom ännu skrattande. — Hvad ändå Horace hade rått Kan du nu äs vad ändå olyckan är för en wälsiguad sak? — Hvad wil detta säna 2 Ni skratta bås da will ide mobror upplysa mig om hwad här år att skratta få hjertligt ät. — Näwäl, min täre gosse, når alt fon mer omfring, få år det alls ide något attffrats ta åt, iy ehuru allt fått en lycklig utgång får fom Harriet förespådde, få måste jag dock till: stå all jag nästan skäms för den komedi, fom spelats med dig men du får förlåta mig Jack det war werkligen fvärt nog för mig att per 01 trumpne od) förbiltrade mocbrodrens rol. — Jag kan heller icke prisa utföcandet, —