Helsingborgs-Posten – 10 oktober 1864, sida 2

— Det gör jag wisst, Rosa, jag skall fåfers ligen aldrig älska någon annan; men jag fan ej tillåta ast du offrar dig betänkatt allt föräns drat sig. — J sanning en wälsignad, en lydlig förs ändring, — utropade Rosa med wärma — om du will taga mig med, få att jag alltid fan pyssla om dig och älska dig! — Gud wälsigne dig, min älskade! — uts brast Jack på eu gång hänryckt, rörd och nås stan förskräckt, men du wet ide bwad du gör, Roja, jag är fattig nu och du år en rif flice fa. — OM dermed wil du fåga att du ide fan gifta dig med mig fedan jag förnedrat mig få djupt, att jag sjelf friat till dig. Rosa försökte att småle, men hennes lilla bleka ansigte och tårarne i hennes ögon gjors det lill ett bedröfligt leende. — Nej, i sanning . . dertill har jag ide styrka nog! Nu tackar jag Gud, älskade Ros fa, för det fom för en timma sedan tycktes mig få tungt att båra. Härpå följde nya omfamningar, innerliga och passionerade nog från Jacks sida. — Låtom of nu öfwerwäga hwad fom wis dare är att göra, min lilla fästmö, — sade Jack med ett swagt försök att komma in på en wanlig hwardagston. Ja, — swarade Rosa lydigt — men det äÄr ju en afgjord sak Jack att du refer till Aus stralien, och att jag reser med, är det icke så? Jag will helst till Australien, Jack, om du ic fe år få rädd för lejon, för ormar och för feber. vs Men det blef snart afton oh man måste fä ga hwarandra farwäl, dock långt ifrån ett fås fe har någon särdeles förkärlek för Afrika jag