ningen, atj frågan både i anseende till def wigt och outredda beskaffenhet skulle till uästa lands ting uppskjutas. . ö Hr Etensteen understödde förslaget oc ansäg skäl att berede fig till dess rmtan i uttandet fölle. Erinrade i anledning af hr Tornerhjelms yttrande att det more oratt att upptana penningar för att åter utlana dem, att detta sker ju ejomoftast af städer öfwer allt i landet, hwarföre stulle det ei funna göras af en provins? I begge fallen utöfwade ju staten en kontrollerande uppsigt. Frih. Schwerin tackade de talare fom under stödt hans motion. Mot hr Gjertson yrtade motionären bifall till sitt förslag om nedjät: tande af en fommilte, hwarigenom frågan just mwunne den behöj:iga utredningen till näfta landsting. Hr Hagmans iE om en lombination af förlagsbauten och hypetheksföreningarne wore god, men detta blefwe en uy fråga. Hans Nils fons förslag wore detsamma som redan biskop Agardh framkastat, men som icke blifwit god tändt, sannolitt i följd af den grundsats man antagit att sedelutgifwande banter böra fiötas af enskilda personer. Bestridde hr Tornerhjelms yttrande om risken oc om de förluster fom of: ta stulle drabba längifwaren å länga omfätts ningslan. Tal. hade twärtom i Ritsbanken hört efter att förluster på sådana lån more fälls synta, samt hänwisade till den genom skilnaden i uppe och utläningspriset uppkommande räntes winst. Samma rasonnement om faran för ut: taxering, fom hr TornErdjelm anwändt mot provinsens, kunde anwändas mot statens län. Beträffande möjligheten att erhalla penningar hade tal. werkligen hört sig före om utsigterna dertill och stora penningemän, banlirer i uts landet, Jade swarat Honom, att tiderna mwisfers ligen wore finfiga, men att i den erbjudna fär kerhetens beskaffenhet ide läg någon omöjlighet för ett låns erhållande. Ett skal hwarföre hys potheks föreningarnes obligationer more få swåra att sälja, wore att man i utlandet så mycket förwånade sig att behofwet här i Smweris ge aldrig blef fyldt. Beträffunde jernlontorets organisation hade hr Tornerhjelm alldeles miftagit fig, i det han förwexlat detta med Brutsegarnes hypothetskassa. Att afwatta bättre ti der, innan man något ätgjorde saken, wore oklolt. Att wänta är wisst dra när man har någonting wisst att med säkerhet wänta på, men eljest fan det hända den malhör, som det gamla ordspråket säger, art medan gräse: gror dör fon. (Jorts.)