Luandet. Från Turin har Köln. Zeit.) följande korrespondens: En artikel blir i morgon synllg i Opinione?, som skall meddela nya upplysningar öfver alla de underhandlingar rörande den romerska frågan, som blifvit förda med Frankrike af Cavour och hans efterträdare. Grefve Cavour, heter det i artikeln, var alllid af den meningen, att den romerska frågan hvarken kunde lösas med svärdet eller genom uppror, utan endast i samråd med Frankrike, och det blott på ett sält, som lugnade den katholsha verlden för de förmenta faror, med hvilka Roms upphöjande till Italions hufvudstad skulle hota påfvedömets andeliga oafhängighet. I deona anda ansåg Cavour det svåra problemet endast såtillvida kunna lösas, som man kunde lyckas all komma derhan att få en ända på den franska ockupationen i Italien. Denna sin mening meddelade Cavour vid åtskilliga tillfällen den franska regeringen. Hans förslag åsyftade, att Italien å sin sida forpligtade sig alt hvarken sjelft angripa det romerska gebietet eller tillåta någotsomhelst angrepp af beväpnade band mot det att Frankrike lofvade alt efter en viss utsalt tid utrymma det romerska området. Cavours dod atbrot dessa forhandlingar. Hans efterfoljare, Ricasoli, foreslog en ofverenskommelse med påfven, men ssadnade vid blotta förslaget. — — : —— — ——. vv