Helsingborgs-Posten – 26 september 1864, sida 3

— Kontant. — Ja, naturligtwis minus räns tan. — Förstås. Hör, mr Thompson, jag har en wexel på mr Comond Wedster i London på 300 pd. sex månader från dato — har ni ide lust att diskontera den? — Webster frän The Minories? — Nej, hands fader war en rif fornhands lare, fom nu har dragit fig tillbaka från affär rerna och bor i Regent Park. Vexlen är likaså säker som en banknot. — Jag käånner honom nog; men hwarför will ej ev rike swåger diskontera den för er? — Han will nog, men wi båda äro oense just om denna werel. Jag år skyldig honm en hel del penningar och om han fick fatt på den, skulle han naturligtwis fråndraga belvps pet; jag har derföre warit nödsakad att säga honom, att jag af en händelse kom att bränna upp den, strar efter det jag fått den. — Det war underligt; dock om underfiriften år riktig bryr jag mig ide derom, utan betaler kontant. — Häår är persedlen, fade Skinner, i det han framdrog en stor gammeldags plånbok, och det kan wara likagodt med de 50 pd, som äro öfwer de femhundra. Jag fattade begärligt det wigtiga papperet, genomögnade det i hast, floppade det i loms man, och i det jag plölsligt förändrade tonen, fade jag: — Det är bea, min gode Skinner annars kallad Brown, Jag är polisbetjent i London och arresterar er härmedelst. — Polis, arrestera? skrek den förbluffade manuen i det han steg opp. Hwad menar ni? — Det skall jag tåga er. Er foåger bes gagnade et till att diskontera den wexel,