hår, och en war der, som narrade mig att en warm dag springa nvå timmar på wägen till cheriseg, derföre att jag på afstånd uppdagade en ljus peruk och ett par de längsta ben, jag nägonsin fett, och då jag slutligen sprungit hos nom fatt fick jag ögonen på ett par tjocka finder få röda fom äpplen. Min tålmodighet och uts hållenhet blef till flut belönad. Jag upptäckie min man under der han stod på torget och föps te fön. Han motswarade fullfomligt den bes skrifning jag hade fått öfwer honom och få has de han till på föpet på fig en modern hatt, fom starkt påminte om Bond Street. Efter en stunds förlopp git han från fin hustru bort till en winkällare; Han slog fig ned derinnejoch jag följde honom. Jag Hade nu tillfälle att betrakta honom nogare. Han såg mocke: wörds nadswärd ut; men det missbelätna utseende han understundom antog, ingaf mig den idee, att något plågade Honom od) jag tillskref det fnas rare penningförlägenhet än ett ondt samwete. J min siällning lärer man att blifwa fyfiogs nomist. Jag fick senare ett ännu båttre bewis på, att mr Skinner, fom kyparen kallade hos nom, war min mr Brown; i det jag refte mig för att gå, tog jag, säfom af ett feltag hans hatt och såg tydligt inuti den mårfet: Lewis, Bond Srteet, London. Det gällde nu blott, att utfinna bästa fått, på swilket jag kunde komma i samspråk med bonom. Under det jag öfwerwägde detta, föll mina ögon på ett bräde, på hwilker stod skrifwet: Detta stycke jord kan så arrenderae; man häns wander fig till mr Skinner, timmermästare. Jag fattade strar mitt beslut. Nästa more gon besökte jag mr Skinner, som bodde en half mil utanför Guildford, berättade honom att jag hade i finne att artrndera jorden, jom han nu