Helsingborgs-Posten – 26 september 1864, sida 2

Wi bestämde då att jag skulle besöka Webster senior samma dag fl 3 och hos jenstefolket anmäla mig fom mr Tompson. Jag mötte på slaget tre och blef af en af dörrarna wisad till den gamle. Han war ännu ide frisk nog til att lemna sängen och jag hade blott utwerlat ett par ord med honom, då densamma unga flickan åter inträdde och meddelade ait mr Hutton war der och önskade ögonblickligen en fam tal med honom. Mr Wobster bad sin dotter såga me Hution, att han för tillfället war fygs selsatt och önskade att ide blifwa störd, och hon wände fig allaredan för att gå, då jag utbröt: — Ursäkta, men jag fule gerna wilja, us tan att blifwa sedd af mr Hutton, höra hwad han fan hafwa att meddela er. — Hjertans gerna, men hwar skola mi döl: ja er? — Det år mydet lätt — under fången, oh i det jag lät handling följa på ordet, förswann jag under densamme. Mig Webster bad derefter mr Hutton stiga upp od) fort derpå inträdde han. Efter vägra skenheliga frågor om patientens tillständ, gick han rakt på saken. — Jag stall säga er, hwarför jag egentlis gen har kommit hit, fade han ten bestämd ton, det år för att underrätta er, att jag nu ej längre will weta af denaa parlamentering. Anns tingen gifwer ni mig de bewis ni eger på De penningar jag är skyldig er, ellex .... — Mer ån 11,000 po pustade den sjuke — Det är ungefär samma summa, såwidt jag minnes, för hwilken jag skulle gifwa er ålskwärda herr fon en tredjedel i min handel. Antingen gifwer ni mig bewisen åler eller ock så uppträder jag emot er son och han skall jä