—Ä———— —hqa — — e7—. Companjonen. (Forts. fr. n:o 110.) Ni wet resultatet. Så snart mr Hutton fid weta hwem det war han hade låtit arrestera, uteblef Han från förhöret den ena gången efter den andra, få att jag till slut blef lössläppt, under det domaren anmärkte att han ännu als drig hade träffat på något mål, fom tydligare bewisade bristen på en allmän åflagare. Min beråttelje om, på hwad fått jag hade kommit i besinning af venningarna blef, som ni pås minner er, alldeles misstrodd, i det nemligen mr Gurtis i Bichopsgade Street inipgade, att han alls icke fände mr Brown eler gifwit nås gon befallning att gifwa mig 500 pd mot min werel. Förtwiflad gid jag hem och fann min faver kaftad vå sjuksängen — ja man fruktur till och med för hang lif — Kapten Btam. stons dört stängd för mig och min äldsta systers påtänkta giftermäl med en älstwärd ung man på wippen alt omintetgöras, då hans flägtins gcat aldrig wille gifva fitt jamtyde till hans förening med en förbrytares soster. — Det år werkligen en sorglig och my steriös historia, mr Webster, anmärfkie jag då den unge mannen hade slutat fin beränelse, men fåg mia, wisste mr Hutton eller hans fon att ni hade håmvåndt er till mr Curtis? — Jag kan ej bestämdt säga det, men det är högst fannolitt at jag har omtalt det för bäda — Jag litar fullfomiigt vå er utsago i dej hela taget, men jag måste nödwandigt tala med er fader. — Ban önskar sjselj att fe er och det så snart fom möjligt.