Helsingborgs-Posten – 23 september 1864, sida 2

sätta. Jag får anmärka, att mr Hutton sjelf hade mycket emot att upptaga mig fom foms panjon, änskönt han af en eller annan Orz fak ide öppet torde sätta fig deremot; han fon John tyckte ej Heller mycket om det. — Hand fon John? Jag känner ganska nos ga den gamle Huttons karakter; hurudan är hans sons? — Ungefär som min — han år kanske nå got lättfinnig, men annars en präktig pojke. F förra wecan reste han til Riga i ärenden. — Jnnan ni blef arresterad? — Samma morgon. Låt mig se, hwar war det jag slutade. Ah! det war wid me Huttons olust til kompaniskapet, fom ingaf mig min ide. Jag förmådde Hutton att föreflå min far, att jag skulle wara twå eller tre månader på fontoret för ån fafen flutligen afgjordes, på det att han, Hutton, måtte funna je om nås gon utfigt fanns att få mig tämd och wand till ordning och stadighet och jag war skenhelig nog att lofwa fullkomiig lydnad om safen blef ordnad få, och det blef bestämdt att jag ffulle blifwa wid Handeln. — Ni serjjag är uppriktig 2— Hufwudafsigten med min antagna Unders gifwenhet war att förmå den gamle att wara litet frikostigare med mina handpenningar, fom han under sista tiden betydligt inknappat. Jag hade en hel del heders skuld, som man kallar det — en efter min tanke högst förwänd be nämning — fom jag nödwändigt måste betala och dessutom berodde den lyckliga utgången af min giftermålsplan på att jag erhöll en störte summa penningar så fort som möjligt. — Er giftermålsplan. — Ja, efter många inwändningar af Ellen blefwo wi enfe om att hemligt gifta of och derpå göra en tesa til Frankrite till dess Mors