Helsingborgs-Posten – 23 september 1864, sida 2

eller nägensin har hört talas om, föraktade han fatigdomen i en anständig drägttlängt mera än den i trafor och Hau wissle att han ej funde wälja något bättre medel till att fötderfwa min plan ån det att förwandla min förwäntade of ficersbeställning till ett kompaniskap i en forn handel och mitt inbillade swärd till en werklig gåspenna, ty kapten Bramston, som på långt håll år slägt med en Jarl, år nemligen ännu floltare ån han är fattig och en man, fom förr tville fe fin dotter i grafwen än gift med en hans delsman: Det war alleredan nedlåtande nog, anmärkte han wred, att han hade tillåtit El len Bramston, att förlofwa sig med en son till en af dessa korifeer från city: men det war oförskämdt att förmoda, att hon skulle gifta sig med en sådan kornhökare. — Kornhökare? — Det war kaptenene egna ord, då jag underrättade honom om min fars plötsliga bes slut. Det föreslagna kompaniskapet war lika så motbjudande för mig som för kapten Brams ston; men min far förblef obeweklig — fenhård fan jag gerna säga, oaktadt mina oh min systers böner och jag hade endast walet emellan art lemna hemmet och måhända blifwa gjord arflös eller att uppgifwa hoppet om El len Bramston, fom jag werilien älskade aj He la mitt hjerta, oaktadt alla mina dårskaper. Cfter ett långt öfwerwägande sick jag slutligen en idee, fom enligt mtn tanka slutligen skulle gifwa mig Ellen utan att jag behöfde mista min fars kärlek, och således förena min fördel med min böjelse. Utförandet af idgen kräfde dock mycken uthållighet och förställning. — Oh denna uthällighet och fö:ställning år wäl skuld tid er nuwarande förlägenhet? — Ni har gissatt rä; men jag wil fort