Helsingborgs-Posten – 21 september 1864, sida 2

Utlandet. Beträffande gränsregleringssrågans ordnande omtalar Fedrel.? såsom ett rykte, att man på konferensen i Wien skall ha blifvit ense om en gräns, hvllken, efter bladets åsigt, tillfredsställer hvarken de nationella eller kommerciela fordringarne på en riksgräns, Det heter nemligen att den på östra sidan skulle dragas langs den tält söder om Christiansfeld lopande ån, som utfaller i Öslersjon vid Heilsminde; derifrån skulle den löpa längs något mindre vattendrag norrut åt Vamdrup till, derifran längs Kongean ett stycke, möjligen till Kalvslund, och så vidare langs Ribe amts gräns till Vestervedsted, hvilken sockens sydliga gräns skulle blifva riksgränsen i vester. I följd häraf skulle dlesvig midt på halson i en bred kil nå upp till Kongean, hvaremot gränsen bäde i öster och vester kom at gå 2 mil sydligare. — General Corr.? uppgilver att granseregleringskommissionen ar sysselsatt med att med ledning af de specialkartor som Daumark anskaffat, aflägsna de olägenheter, som blefve en följd af ett bokstafligt utförande af fredspreliminärerna, då det 1 foljd af dessa skulie vara nödvändigt att dislirikter, som höra tillsammans, blefvo delade och komme att ligga på begge sidor om gränsen. — Eoligt py)ordsl. Tiden har gränsregleringskommissionen i Lördags afton passerat genom Hadersleben norrifrån på resa till Flensburg. Den sist anlända posten bringar inga nyheter angående fredsförhandlingarna i Wien. Tidniogarua sortsatta med sin klagan öfver den långsamhet, hvarmed konferensen afgör Sina arbeten. ÅZeidt. Korresp? fasthäller silf påstående om att det icke är den finansiella utan den territoriala frågan, som mest bidrager till förhandlingarnas fördröjande. korresp. Stern? af d. 46 September vill veta att Daomark på gjord förfrågan vid de heutrala hofven mottagit det svar att de ej aktivt kunna intervenera till dess fördel. Emellertid tillfogas, att oaktadt hoppet om en verklig intervention sålunda är afskuret, understodja de neutrala makterna likväl Danmark i dess bemödanden att bekämpa de tyska stormakternas fordringar. I allmänhet lycker man i de icketyska kretsarna, att Preussen och Österrike, efter att hafva uppnått så stora resultater, borde vara mera ädelmodiga och mindre nogråknande i penniugfrågan, isynnerhet i den punkt, der fredspreliminärernas ordalydelse gilver Danmarks reklamation rätt. — WWWWA. j