drogos med i ringdansen, släpptes de icke förr, än de döda unedföllo Hå golfwet eller marken alltefter som balen anställdes under sotad ås eller i fria luften. Men Pestilentian anmwände jemwäl andra medel än dans till förödelse werket; få utströdde den med frirostig hand, på wägar och stigar, mat, prydnader och dyrbarheter, hwilka woro få förpestade, att den fom widrörde dem med blotta handen innan nästa solgång war ett lif. Förödelsen mar få stor, att med undantag af ett ringa antal perfoner, fom i tid mars nade flydde undan till Norlanden, efter peftiz lentians befök på ön, återstod af hela Befoltningen endast twå gamla kloka gubbar Bengt och Harald, hwilka ide låtit bedåra fig af BVeftilens tians mänga frestelser och derigenom räddade sina lif. Troligen är det efter dessa båda flola gubbar som twenne af öns största byar, Bengtsarfwet, ännu i dag hafwa fina namn. Den skara af ödoarne, fom till NRordanlans den flydde undan förödelsen tog först wägen westerut på den mot Wermland gränsande tolfmila ffogen. Bland de flyende fans en fager ungmö wid namn Malin, hwilken mar wida beryktad för sin fromhet och dygd. Kort ester det hon lemnat fädernehyddan låg i hennes måg ett glänfande gyllne smycke, fom wid närmare påfeende sörestälde Frälsaren på korset, och er huru Malins medwandrare deraf förutsade hennes ofärd kunde hon ide motstå frefteljen att medtaga det i dubbelt afseende dyrbara fyndet. De flyendes förfta lägerplats togs mid pass trefjerdedels mil från Sollerön i närs heten af nu warande föboveftället Rossberg, hwarest anställdes offer och bön för att. blidta himmelens wrede och utwerka Hele gonens bestydd under den förestående mwandrinz gen. Såfom prestinna mid, offret oh bönen uppträdde den fromma Malin. Hennes bön war brinnande ocj warm oc hon bad länge, men då qwälljolen gömde fig bat fjellen i we ster, flög med den sista solsträlen Malins för klarade ande hem till ett bättre land och DHenus nes liflösa fropp nedföll på offeraltaret. Sägnen förtäljer widare, att då de qwarlefwande af utwandrarne efter sju års bortomwas ro återkommo till sina fordna hem, befanns hwarje bohagsting orubbadt qwar på den plats det sju är förut innehade. ö Den flata stenhäll, fom Malin begagnade fås fom altare, ligger ännu qwar och här det all: mänt tända namnet Malins fyrka, Hwilten ännu i wåra dagar årligen till midsommar, af nejdens wallhjon, prydes med frift löf och dofs tande blommor. J offerställets omedelbara granftap har från urminnes tid uti stammen på en wäldig fura warit inhuggna följande figurer: ES cC hwilka otwifwelaktigt angifwa årtalet 1353 ehur vu, den sannolikt mindre skrifkunnige, minnes riftaren wändt de båda treorna bakfram. Den gamla förnefur, i hwilken minnesrunan först ristades, finnes wisserligen ide mera qwar men ristningen öfwerflytades för några år jes dan uti en annan närstående fura och förföks ras det att öfwerslyttningen skett med diplos matisk noggranhet. Aj dessa fakta synes det antagligt, att jemnt femhundratio år förflutit jedan digerdöden inom denna ort anställde fina härjningar. Mora i december 1863. Ph. Kjellin.