Helsingborgs-Posten – 19 september 1864, sida 2

— Jag pästår, att om ert Sarn hette Mar rie Louise och förswann under det hon gid ett ärende till Cowenty Street, få är hon funnen. Huru fule jag annars funna fånna tid alla dessa omständigheter. — Det år sannt, — sanmt, mumlade hon, hur skulle han annars kunna weta det? Hwar är hon? ropade hon i det hon sjönk ner och omfamnade mina knän. Säg mig det, så framt ni sjelf hoppas att rädda ert lif; hwar är mitt barn? — Befria mig — gif mig tillfälle att fly och ni skall i morgon erhålla ert barn. Afslår ni min begäran, så dör hemligheten med mig. Hon sprang hastigt opp, tog handbojorna af mig, fattade en på bordet liggande knif och af: skar i ett ögonblick mina band. — Tag ännu en klunk min, fade hon vå samma hastiga nästan wanwettiga fått. Ett swårt arbete förestår er. Under det jag reglar dörren, fan ni gnida edra styfwa lemmar. Dörren blef hastigt läst och nu hjelpte hon mig att gnida mina leder. Derpå drog hon mig bort emot fenstret, öppnade det sakta och fade: det gagnar ej att försöka fämpa mot måns nerna dernere. Stig derföre ner här med hjelp af denna, och hon pekade på en watenrånna af bly, som räckte ner till marken. — Och ni, frågade jag, hur kommer ni uns dan? — Det skall jag säga er. Skynda ni er till Hampsdead, fom ligger ungefär en mil hirs ifrån föder ut. På halfwa wågen ligger ett hus. Skaffa hjelp och kom tillbaka så fort som möjligt. Dörren håller en stund och skulle än er flykt blifwa uppdagad så glöm för all del icke mig. — Lita på mig.