Helsingborgs-Posten – 19 september 1864, sida 2

Lewasseur mumlade en förbannelse då han hörs de qwinnans ord. Ont wi ej funna öfwertvga karlen skola wi wäl bringa honom till tyftnad. Blif hår, Marie Duquesne. Så suart de Hade lemnat rummet närmade hon fig till mig med en medlidsam mine od sade jafta: — Bf ej rädd för deras hot, på Thorsdag skall ni åter wara i frihet. Jag skakade på hufwudet twiflade och giorde med mina bundna händer en rörelse mot mot bordet, på hwilket winet flod. Hon förs stod mig. — Jag skall taga kafweln bort om ni wil lofwa mig att ide ropa på hjelp, fade hon. Jag nickade ja på det ifrigaste. Kafweln blef borttagen och hon höll en kopp win till mina feberglödande låppar. Det war en paradisisk dryck och allt eftersom jag neds swäljde den waknade hopp och energi på nytt hos mig. — Ni misstar er, fade jag med sakta fåms ma, såsnart jag hade tillfredsställt min dräns nande törst. De ämna att mörda mig oh ni ffall blifwa inwecklad i målet såsom deras medbrotsling. — Prat, fade hon, de hafwa gjort er rädd, det är allt. — Jag försäkrar att ni bedrager er. Lös mina bands; gif mig ätminstone tillfälle alt sälja mitt lif få dyrt fom möjligt, och de penz ningar, fom ni behöfwer, skalt ni erhålla. — Tyst — utbröt hon, De komma — Skaffa hit ner ett par flaffor win, ros pade Lewasseur från trappan. Mes Jaubert lydde befallningen och fom rar stillbaka. Jag förnyade min bön om att Olifs