Den 19 Sept. Oaltadt den gamla lagstadgan om fri vänta redan en längre tid i werlligheten blifwit fringz gången och saledes funnits till blott på Pappes ret, helsades dock med glädje förordningen af den 13 September, fom frigifwer räntan wid förfträckning af penningar på wiss kort tid utan säkerhet i fast egendom. Önslligt hade wisserligen warit att steget tagits fullt ut, så att all ränta warit fri, men oaktadt detta ide låtit fig göra, är författnins gen dock af ofantligt stor betydenhet, genom de werkningar fom den kommer att medföra såwäl för det allmänna som det enstilta affärslifwet. Farhägor hafwa wisserligen uppstätt från slera håll och sastighetsegarna frukta att så snart räntan är frigifwen skulle räntefoten ögondlidligen stegras och en massa inteckningar blifwu uppsagda för att anwända kapitalerna i den rörliga penningemartnad den, som tros stola gif: wa högre rånta. Sannolitt skall werkligen en tendens till räntans stigande wisa sig, men huru stor utsträkning den kommer att få, beror hufz wudsakligen på wåra banfar och isynnerhet vits banken, som lär hafwa beslutat att tills widare icke höja diskonton. Disserligen fon det äfwen hända att några af de kapilalister, som hafwa sina penningar placerade på inteckningar föl uft utt spelulera och derföre uppsäga penningarne i hopp om att förtjena mer; men sannolikt stola de flefta wara nöjda med att hafwa sina Penz ningar placerade mot god inteckning och ide för erhällandet af högre ränta under nagon kortare tid blottställa sig för det beswär, hwarmed de täta omsättningarne äro förenade. Wi ause alltiså desja farhågor ogrundade och hoppas att förordningen skall för wårt fö dernesland medsöra ftora fördelar.